Olika sorters stretching

I huvudsak finns det tre olika huvudtyper av stretching, statisk stretching, ballistisk stretching och PNF/KAT.Statisk (aktiv eller passiv) stretching, är en av de vanligaste förekommande formerna av rörlighetsträning. Metoden innebär att en muskel töjs ut till ett ytterläge under en viss tid. I detta ytterläge stannar du sedan kvar och ”håller” din stretch. Grund idén med denna metod är att förbättra rörelseomfånget (ROM) över en eller flera leder.

Ballistisk stretching (töjningar) innebär att en person utför flera små mindre rörelser när muskeln töjs ut.

PNF (Proprioceptiv neuromuskulär facilitering) är en metod som går till enligt följande, en muskel sträcks ut till sitt ytterläge. Därefter sker maximal anspänning av muskeln i 5-6 sek. Sedan total avslappning och avslutningsvis sträcks muskeln ut till ett nytt ytterläge i 5-6 sek. Detta upprepas ett flertal gånger. PNF bygger på att du ”lurar” senspolen (Golgi-senorgan) som finns inne i muskeln. Dessa reagerar på spänningen i musklerna. När den maximala anspänningen sker, reagerar senspolen och skickar en signal till ryggmärgen. Muskeln svarar med en egenhämning, för att skyddas mot överbelastningen. Muskeln slappnar då av och kan enklare töjas ut till ett nytt ytterläge. Tack vare detta, kan större rörlighetsutslag ske än med statisk stretching.

Alla dessa tre former av rörlighetsträning kan vara aktiv eller passiv. Aktiv stretching innebär när en person stretchar genom egen kraft utan att ha någon yttre hjälp av antingen en kompis eller utrustning. Passiv stretching är som det låter, motsatsen till aktiv stretching, dvs. stretchingen sker med hjälp av ett yttre motstånd och tillåter därmed ett större rörelseomfång.

Källor:
Alter, M. J., Science of Flexibility, (Human Kinetics, 2004).

Skribent:
Sandra Rusk

 

Kommentera

MÅNADENS FRÅGA

Hur får du in din träning i vardagspusslet?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Twitter